Hundpromenader är en lyx för oss hundägare. En liten paus från vardagen att gå ut med vår bästa vän. Få komma ut i frisk luft, kanske vacker natur och se världen mer ur hundens perspektiv en stund.
Att ha en kamrat som får ut en på härliga, dagliga promenader är en av anledningarna att många skaffar hund.
Men när hunden slänger sig ut och armen nästan går av många gånger per promenad är där inget mer än en fantasi och promenaderna är mer störiga än något annat.
Koppelträning är också en sådan sak som känns som att det inte ens ska behöva tränas. Vi tror gärna att hunden ska förstå att det där beteendet blir jobbigt för oss. Och att hunden ska förstå den logiska lösningen på problemet, att inte dra. Tyvärr är det sälla så enkelt.
Här är fem tips som kan ge dig tips på vägen, hjälp på traven för lättare koppelgående.
1. Definiera hur du vill att en koppelpromenad ska se ut.
Hur du egentligen vill att din hund ska göra när den går i koppel. Vilka specifika beteenden vill du förstärka?
Att bara säga att hunden inte-ska-dra kommer vi inte jättelångt på.
Och varje person kanske önskar lite olika saker i ett koppelgående.
Personligen vill jag att min hund ska få röra sig fritt inom kopplets längd. Det innebär för mig att hon får gå framför mig, bakom mig, precis vid sidan om, längre ut på sidorna m.m. Hon får gå från ena sidan till den andra om hon önskar. Om jag då inte har gett någon annan specifik signal.
Någon annan kanske vill att hunden bara ska gå på en sida. Eller bara gå i skritt eller trav.
Några olika kriterier jag brukar titta efter är:
- att hunden går i ett lugnt tempo. Hellre längre och långsammare steg än korta snabba.
- Att hunden anpassar sitt tempo efter mitt. Dvs. när jag ökar tempot så ökar hunden osv.
- Att hunden följer min riktning. Om jag svänger så svänger hunden.
- att hunden är inom en viss radie. (För vår del inom 299 cm, eftersom vårat koppel tre meter.)
- att hunden gör alla dessa saker fast den sniffar eller tittar på annat än på mig.
När man jämför dessa kriterier med andra beteenden, som sitt eller fot, märker du kanske hur mycket mer otydligt detta blir. Det är inte konstigt att det kan ta tid för en hund att förstå vad vi önskar av dom under koppelpromenaderna..
2. Lista ut anledningarna till varför din hund i kopplet.
Drar din hund i kopplet så finns det en anledning till det. Hade hunden aldrig vunnit något på att dra i kopplet hade den slutat för länge sedan.
Ta en funderare över vad din hund älskar med att vara ute. Är det att röra på sig? Att få dofta på lukter från andra hundar? Andra djur? Är det att få titta på spännande saker? Älskar din hund att få dra i kopplet för få ett fysiskt utlopp (det är härligt att ta i)?
Det finns minst en, men troligtvis flera, saker som din hund uppnår (eller upplever att den uppnår) genom att dra i kopplet. Belöningar!
Eller får hunden utlopp för ackumulerad stress från tidigare, orelaterade upplevelser genom att ge järnet i kopplet?
Vilka av dessa kan du utnyttja till din fördel? Det som vi ser som distraktioner (störningar) på promenad kan också vara det är mest effektiva belöningar för den följsamhet som vi faktiskt vill ha.
Skriv gärna upp vad du tror din hund tycker att den får ut av att dra i kopplet och titta sedan över dom kriterier som du formulerat. Här kanske du börjar få lite större klarhet.
Vi kan använda godis eller mat och lek som belöning vid koppelpromenader och det rekommenderar jag starkt. Men det räcker ofta inte om hunden parallellt blir belönad när den drar i kopplet.
Tänk på; det är inte för att vi alltid vinner som vi fortsätter upprepa ett beteende. Det är för att vi ibland vinner!
3. Ta ansvar för din egen koppelhantering.
Är du säker på vem som drar mest i kopplet? Är det din hund eller är det du?
Helt ärligt talat är det i princip alltid så att man som hundägare till en hund, som drar i kopplet, själv drar minst lika mycket.
Det är helt naturligt att det blir så eftersom det ger oss en tillfällig belöning i form av lättnad när vi får hunden närmare oss och därmed ett slakt koppel.
Har man en stor hund som gör plötsliga ryck blir man ännu snabbare på att förekomma genom att dra åt sig kopplet på minsta tecken att hunden kanske kommer börja dra.
När det sitter i ryggmärgen är det dessutom svårt att bryta denna vana. Men när vi drar i kopplet hetsar det ofta upp hunden mer än att få hunden lugnare och mer följsam.
Ett annat stort problem är att det blir stört omöjligt för hunden att förstå att ett spänt koppel är något hunden själv har någon kontroll över.
Hunden behöver också veta hur långt koppel den har för att den ska kunna förhålla sig till det. Om vi ibland håller in kort, ibland lite mitt i mellan och ibland långt kan hunden aldrig utveckla en känsla för nära eller långt ifrån dig den kan röra sig.. Snurrar vi kopplet runt handen försvinner snabbt en halvmeter..
En sak att sträva efter är att OM kopplet blir spänt så ska det vara hundens “fel”, inte ditt!
Spänner du upp kopplet får du också en spänd hund på köpet. Det är en naturlig respons att trycka emot när det uppstår en spänning. Det blir en fälla som gör att hunden fortsätter dra bara för att kopplet redan är spänt.
Dom gånger vi behöver ha hunden precis intill oss gör vi det tydligt för hunden. Jag säger ”nu går vi” och kortar upp kopplet ordentligt. När jag har möjlighet släpper jag ut hela kopplet igen och ger en frisignal.
En godismagnet eller ett fotgående kan också fungera utmärkt och lärs bäst in som ett separat moment.
Några korta och konkreta tips för bättre koppelhantering
- Dra inte in eller korta in kopplet på ett oförutsägbart sätt. Låt hunden få utnyttja hela kopplets längd.
- Använd en tydlig strategi och signal när hunden behöver gå intill i kort koppel.
- Gör din arm till en gummiarm. Var alltså mjuk i armen för att undvika tvära stopp och ryck.
- Att sätta kopplet i ett midjebälte är ett jättebra sätt att antingen bli medveten om hur mycket man egentligen drar i kopplet själv och att också bryta den vanan. Ibland har våra armar ett helt eget liv.
- Om du behöver flytta hunden och inte har något annat val än att göra det med hjälp av kopplet; dra inte in kopplet med armar och händer. Flytta i stället på dina fötter. Se skillnaden!
4. Aktivera mera för bättre koppelpromenader!
För dom flesta hundar är promenaderna dagens höjdpunkt. Det är där hunden får mest möjlighet att röra sig, att utforska, uppleva och få utlopp för sin överskottsenergi.
Att gå med oss i vår takt, längst våra stigar och inom ett väldigt begränsat område är inte naturligt för en hund och det ställer höga krav på hunden.
För att lyckas med koppelgåendet, i alla fall någorlunda enkelt och effektivt, behöver hundens behov bli tillgodosedda.
Det kan vara en jättegod idé att aktivera inomhus och att göra det innan promenaden. På det sättet kan vi tömma ut en del energi innan vi ens tar på kopplet. Vi kan också försöka skapa lite jämnvikt i var allting spännande händer. Att ge nya upplevelser och upptäckter inom hemmets väggar gör att kontrasten inte blir lika stor. Att hunden inte bara ligger på laddning hemma inför att komma ut på promenad.
Hundar behöver få sina sinnen stimulerade, få kognitiva utmaningar, utlopp för sin kroppsliga, fysiska energi och använda sin nos, fokuserat och målinriktat.
Detta har många hundägare koll på. Men en vanlig idé är att hunden får utlopp genom lydnadsträning. Vilket på sätt och vis stämmer. Men det tillfredsställer bara en del av hundens behov. Och det tar också mental energi av hunden. Mental energi som hunden behöver för att lära sig under promenaden och för att förhålla sig till dina koppelregler. En hund som är mentalt trött men har kroppslig energi i överflöd får ofta ännu svårare med att fokusera, hålla sig lugna och att använda sin impulskontroll.
Därför kan det bli kontraproduktivt att träna massor av koppelgående på promenaderna. Det är en balansgång. Lagom är bäst.
Så att aktivera och berika i hemmet innan man går på koppelpromenad kan alltså förbättra era förutsättningar för promenaden.
Men aktivering ute på promenaderna har också en poäng. Att du hittar på grejer och ta initiativ till aktiviteter som hunden uppskattar ger dig pluspoäng i hundens bok. Då blir inte promenaden något för hunden att ta till vara på bäst den kan själv. Det ökar samarbetet och gör promenaderna mer givande för båda.
Vad brukar du hitta på under promenaderna?
- Leta upp frukosten i en lövhög, på en gräsmatta eller i snön?
- Leka följa john med hunden
- Klättra och balansera på stenar m.m.
- Krya under. Ett cykelställ ett fallet träd, en bänk?
- Träna cirkuskonster på promenad
- Spana tillsammans på duvorna
- Lek!
Använd din fantasi och se vad hunden går igång på. Ge hunden mer roliga utmaningar.
Självklart medan hunden går fint i kopplet!
5. Belöningssignalens värde på koppelpromenader
Vi alla vet hur snabbt en hund kan uppfatta en retning på promenad. Det kan gå blixtsnabbt. Hundar har en reaktionstid som är svår att slå.
Hunden kan gå vid din sida ena ögonblicket för att i nästa hänga längst ut i kopplet. Fridfullt i ena sekunden och ett ryck i nästa.
Att stanna varje gång kopplet blir spänt har många testat. Ett av problemen, som jag ser det, med det är att vi bara lägger fokus när och där det blir fel. Vi reagerar först när vi har en situation vi inte gillar.
Vi hamnar lätt i en svårare sits med hunden när vi försöker lära den vad den inte ska göra och inte vad vi vill att den ska göra. Och hur kul är det, helt ärligt?
Sätt dig in i hundens perspektiv, du kommer äntligen ut på dagens äventyr, full av förväntan, glädje, spänning. Du vill fram du vill upptäcka, utforska. Men det tar stopp. Och stopp. Och stopp. Så frustrerande.
Vi ska verkligen uppskatta hundar för att dom är så tåliga, positiva och förlåtande!
Men i alla fall.. Om vi försöker lägga huvudfokus på att förstärka dom beteenden som vi faktiskt gillar (som i punkt 1.) och vi har bra belöningar att använda till det, men det blir svårt att hinna med, då har vi otroligt värde i att ha en tydlig och stark belöningssignal.
Ju fler gånger vi kan belöna för ett beteende desto snabbare förstår hunden vad det är vi belönar för, och ju större motivation för det beteendet bygger vi.
En belöningssignal är oftast ett ljud som vi lärt hunden betyder godis.
Klickern är en tydlig belöningssignal. Men man kan också använda korta ljud som ”yes”, ”japp” eller ”topp”.
Och belöningssignalen ska alltid vara en godisgaranti för hunden.
Öva in belöningssignalen i lugn miljö först genom att göra många repetitioner där hunden får höra ljudet först och sen direkt få godis. Se till att det går snabbt så att hunden tydligt förstår kopplingen. När hunden har en god förståelse för detta så blir det inte lika bråttom. Då är det timingen mellan rätt beteende och belöningssignalen som blir det viktigaste. Du har tid på dig efter belöningssignalen att stoppa ner handen i fickan, plocka fram den och bjuda till hunden efter signalen. Och det fina är då att hunden fortfarande kan förstå att den belöningen hängde ihop med beteendet den utförde när den hörde signalen, inte alla andra beteenden den hunnit utföra de senaste 1,5 sekunderna.
Helt enkelt; lägg större fokus på vad du vill att hunden ska göra (vilka beteenden), markera beteendet med din belöningssignal och belöna sedan hunden.
Tänk på att ”bra” eller ”duktig” också är fint. Beröm gärna hunden och visa att du är nöjd och stolt. Men välj ord du inte använder så frekvent i ditt vardagsspråk till belöningssignalen. Annars är det svårt att hålla godisgarantin!
Att få hunden att gå följsamt i kopplet och hålla sig inom kopplets längd kan i teorin kännas ganska simpelt. Men det tar lång tid för dom flesta och mycket konsekvent jobb.
Det kanske inte ger samma kick som ett nytt cirkustrick att träna koppelgående. Men med rätt strategier känns det lättare och går snabbare.
Vill du ha mer hjälp och guidning av mig? Boka privatlektioner och få övningar anpassade efter dig och din hund eller boka en plats på min kurs, Koppelkontakt.
